G The Beginning

Edda Zollens Doppelgangerdilemma

April 1737

Brevet från greve Gaston gav en kittlade spänning i kontrast mot det vardagliga livet. Rollpersonerna visste alla att anledningen till kallelsen med största sannolikhet berodde på ett uppdrag – det första – av synnerligen existensiell karaktär; ett led i kampen mot skymningsvärldens varelser, mot vilka Hercule Gaston, viscomte de Ardonaís, är en bastion i brinnande krig.

Ändå gick det en vecka av väntan nere i den pittoreska byn – en vecka av stegrande spänning, och tristess. Varför fick de inte ens komma in i slottet?

Slutligen kom den regntunga kvällen då alla samlades i grevens arbetsrum i slottet runt brasan i den magnifika öppna spisen. Hercule hade fått ett brev från sin gode vännina Edda Zollen av Zollenberg i Argondý, nordvästra Alsace. Hon bad om assistans i ett pseudo-vetenskapligt experiment av extraordinär art, och Hercule bad RP:na åka till henne. Med sig skulle de få grevens personliga droska och kusken Charles, och det var viktigt att vara framme innan natten 24 april. Dessförinnan hade RP:na sett en droska från den portugisiska ambassaden, och greven samtala med en sydländsk man. Dom hörde spridda ord som “är i Frankrike”, “flera redan döda”.

Resan till Argondý var skumpig och dryg. Efter några timmar blev rollpersonerna stoppade av en grupp ur konungens musketörer, som verkade leta efter någon. Utanför en byn hängde en man i en stor ek med skylten “Adorateur diable” – tydligen står inte ockultister och andra “konstnärer” speciellt högt i kurs ute på den till lika del vidskepliga och kristna landsbygden. I nästa by räddade RP:na en kringresande speleman – Peter Musikanten från Strasbourgh – från átt bli misshandlad av ett gäng fulla soldater. Han tackade för sitt liv, och spelade en fantastisk melodi på sin flöjt när han fick skjuts i droskan en bit ut ur byn.

Väl i Ardonaís sent på kvällen så tar RP:n in på värdshuset L’Grand Piggolet, innan de nästa dag ska bege sig till Edda Zollens herrgård, ca 1 timmes färd in i lövskogen ner mot ån. På värdshuset kurtiserar Enrique enträget – och med framgång :) – värdshusdottern Guinevere, medan Gerard tar ett ljuvligt fotbad framför den öppna spisen. Isaac är sen och kommer inte till byn förrän morgonen efter. Har tydligen varit kallad till förhör i domstol i Strasbourgh i svarsmål om undermåliga produkter. En sydländsk, obehaglig individ äter kvällsmat ensam vid ett bord, och får smeknamnet “Portugisen” av RP:na.

Natten fortlöper under lagom paranoia, och på morgonen ansluter Isaac till gruppen. Vagnsfärden går genom en underskön lövskog, ner till en stilla å. Där ligger en numera nedgången herrgård, eller snarare ett slott i miniatyr. Både trädgård, hus och sidobyggnader har inte underhållits på många år. Färg har flagnat och trädgårdsmöbler ruttnat. En flock kråkor kraxar olycksbådande i ett kalt äppelträd, och RP:na skickar fram kusken Charles för att knacka på och “presentera besökarna”. Först inget svar, sen ett knirrande och Eddas vän – tillika entänzier (älskare) – Mallory Levrés, en överklasslyngel från Paris, öppnar porten. RP:na visar den rosett som Hercule Gaston gav dem; tecknet på att RP:na är skickade av greven, och släpps in i den lilla tesalongen.

Edda Zollen är ger ett tudelat intryck; dels en överklassdam i fin (om än smutsig) dräkt med svallande barm, dels en glosögd, manisk vetenskapskvinna med uppenbart existensiella tokerier. Hon vill – efter en lång, förvirrande rappakalja av vetenskapliga grubblerier – helt enkelt att RP:na ska hjälpa henne med sista steget i ett experiment. Ett experiment som går ut på att Edda Zollen ska dö innan årets slut, och därmed framträda som doppelganger utanför kyrkporten vid midnatt den 24:e april. Edda Zollen tänker alltså beskåda och möta sin egen dubbelgångare, och bevisa huruvida båda väsen förintas eller är besläktade till var sin själ. Ett absurt kontrakt upprättas, där RP:na lovar – med vissa bryderier – att ta Edda Zollen av daga innan årets slut. I gengäld ska de ärva alla hennes egendomar, till stort förtret för den förvirrade Mallory Levres, som agerar testamentsvittne. Lämpligt nog bankar den lokale prästen Jean-Luc Bastil på porten, och hotar Edda med helvetet för sina synder.

Vid midnatt befinner sig hela gruppen utanför den gotiska kyrkan med gargoyler, och hukar bland gravar som sträcker sig tillbaka 700 år. Ett ljusfenomen uppenbarar sig vid grinden, som sedan visar sig vara ett dubbelled med vålnader, exakta avbilder av personer i socknen som ska dö under året – däribland Edda Zollen! Isaac kan även, med egna ögon se smedens hela familj brännskadad bland vålnaderna. Rollpersonerna drabbas av skräckblandad ångest över denna övernaturliga upplevelse, men Edda Zollen själv är lyrisk och jollrar glatt som ett barn. Experimentet är slutfört med stor framgång.

Tillbaka i Eddas herrgård, kommer gruppen fram till att dödskontraktet och därmed testamentet borde upphävas, rivas och brännas. Vilket sker efter viss diskussion huruvida detta kunde orsaka oväntade fenomen i den esoteriska världen. Tyvärr visade sig inte ödet vara så lätt att ändra. Mitt i natten väcks RP:na av ett smärtsamt galltjut i dödsångest. RP:na – varav Enrique är den mest förberedde då han tydligen sovit med ryttarstövlarna på – som fått övernatta i ett gästhus intill herrgården, rusar upp och försöker ta sig in i byggnaden, men alla dörrar är låsta. Efter viss tumult av trädgårdsmöbler genom fönster, lyckas RP:na ta sig upp till Edda Zollens sovrum. Där ligger Edda själv mördad med en dolk i bröstet, medan vita lakan förgas röda av varmt blod. I ett hörn brinner en bunt papper och böcker indränkta i lampolja.

Rollpersonerna lyckas inte stoppa elden, som får fäste i byggnaden. De väljer istället att försöka finna gärningsmannen, alternativt ta sig ner i Eddas laberatorium. Enrique stannar på ovanvåningen, där han ger sig in i Mallory Levres rum. Isaac och Gerard ger sig ner i mörkret på första våningen.

Mallorys sovrum är sängen obäddad, men älskaren själv försvunnen. Starkt misstänkt till att vara den skyldige mördaren. Enrique söker igenom garderoberna, och bländas av ynglingens moderiktiga kläder. Varsamt börjar han packa ihop plaggen av senaste snitt, medan lågorna dånar i andra änden av den stora villan. Plötsligt uppfattar Enrique ljud under sängen, och finner där en livrädd Mallory Levre med nerpinkad nattsärk. En musköt avfyras på ovanvåningen.

På våningen under rusar Isaac och Gerard in i Eddas arbetsrum, fram till skrivbordet. Dörren går igen bakom dem, och plötsligt attackerar en maskerad främling dem i ryggen. Med pistol och dirk går främlingen till attack, och skadar den gamle vetenskapsmannen allvarligt i magen, samtidigt som han ser mannens ansikte: det är den mystiske utlänningen från värdshuset L’Grand Piggolet – “Portugisen”. Rollpersonerna gör heroiskt motstånd under den tid det tar för Enrique att komma ner från andra våningen. Men spanjoren missar med ett avgörande skott från sin musköt. Med Enriques ankomst väljer mannen att ta till flykten. Hoppar genom altandörrarnas fönster för att komma undan, men ramlar och stukar armen, och tappar Eddas väska i fallet. Issac har laddat om sin pistol, genskjuter honom via salongen, och avlossar ett skott som träffar mannen illa i ryggen. Det är upplagt för Enrique att komma ifatt den liggande mannen och avgöra drabbningen. Med ett vågat hopp chansar han, men fastnar försmädligt i den trasiga altandörren. “Portugisen” tar sig upp på fötter och skubbar över gräsmattan till sin häst på andra sidan häcken. Isaac är den som snabbast tar sig igenom häcken, och utdelar ett djupt hugg med sin lömska stilett, men Portugisen kan skadad rida iväg. Isaac rusar våghalsigt efter ut i den mörka gryningsskogen, men är chanslös till fots.

Herrgården står nu i lågan sky, och rollpersonerna bestämmer sig för att försöka rädda det som räddas kan av böcker, tavlor, speglar och statyer. De får även med sig två av Eddas personliga böcker, hennes arbetsjournal och “Sanctum Spiritus” från 1288. Därefter rider Enrique efter Portugisen, men hans försprång är för stort. Med stor sannolikhet var han redan på väg antingen till Metz eller Strasbourg. Den svårt skadade Gerard tar Eddas vagn och tar sig snabbt tillbaka till värdshuset, där kusken Charles genast kör honom hem till greve Gaston för medicinsk hjälp. Det är bråttom, för blodet tränger sakteliga igenom det taffliga stygnen och slarvigt knutna förbandet.

Tillbaka i byn möter RP:na ett uppbåd av bönder på väg att släcka elden, som tvingas se hur det gamla släktgodset förvandlas till aska och ett vidbränt stenskelett. Värdshusvärden berättar att “Portugisen” inte längre är kvar i byn, och RP:na beslutar sig utmattade för att stanna en natt. Isaac själv beger sig ut på ett försök att finna klarhet och mening i den omskakande synen av smedens familj bland de döda, men finner endast mammon. Natten blir en enda lång paranoia för den uppenbarligen skärrade affärsmannen.

Dagen efter sker resan tillbaka till greve Gaston i Argondý. Den är lång och tröttsam, men efter 12 timmar är Enrique och Isaac tillbaka. På ett torgmöte ser de en aggresiv och frånstötande ockultist som utan framgång försöker uppvigla folket mot sin herre, greven. Det visar sig vara Jami Palondie, en omvänd ockultist som ger sig på sina forna kollegor.

Den stackars Gerard får slutligen ta en chans och söka hjälp hos den lokale barberaren, vilken med ren viljekraft lyckas rengöra och sy ihop såret. Det hiskeliga ärret som är kvar på Gerards mage skvallrar om den oskicklighet och okänslighet med vilken hans livräddare arbetade.

Hercule är bestört och ledsen över Eddas död, men gläds åt experimentets resultat. Han berättar att främlingen, den misstänkte mördaren, “portugisen” med största sannolikhet är lönnmördaren och sektmedlemmen Sandros Esquerre från Lissabon. Han tillhör en katolsk sekt – S:t Annas Kors – som med grymma metoder angriper ockultister och spiritister (“djävulsdurkare”) – som “perverterar guds skapelse”.

Rollpersonerna skiljs åt med olika sysselsättningar över sommaren. Gerard ägnar ett par veckor i sjuksäng, för att sen återgå till sin tjänst vid Parisuniversitetet, och en tjänst som privatlärare åt familjen Poisson. Enrique erbjuds en tjänst som förman på en av grevens vingårdar, där han ägnar tiden åt sina tre favoritnöjen: Vin, Prickskytte och Kvinnor. Isaac får ett förtroendeuppdrag att sälja en hel vagnslast av tyger och garn – hemtillverkat av bygdens bondmoror – i Strasbourg. Han får behålla en viss % av omsättningen, men resterande del av summan ska tillbaka till greven på hösten.

Så går sommaren i nådens och konungens år 1737.

Comments

Maddji

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.