G The Beginning

Kampanj: Uppror i Frankrike 1736-38

Händelseutvecklingen i Frankrike

Frankrike under 1730 talet har varit en relativ lugn tid. Välståndet är högt, trots höga matpriserna, men är oerhört ojämlikt fördelat. Flärden och prakten bland de priviligerade samhällsklasserna är extrem, och hovet går i bräschen för makalös lyx och slöseri. Franrike är en stormakt, men den 28-årige kung Ludvig XV (den älskade) har insjuknat i en mystisk sjukdom, och varit sängliggande senaste åren. Regeringschefen Kardinal de Fleury agerar förmyndare och styr den franska statens angelägenheter.

Ludvig xv
(Ludvig XV)

De Flury hamnade i allvarliga finansiella besvär och det sades att han förskingrade statens pengar. Det uppstod ett allmänt missnöje mot kardinalen och under 1736 utbröt uppror i parlamentet. Pga de finansiella problemen så höjde kardinalen skatterna. Detta drabbade främst adeln och det franska parlamentet. Som väntat blev reaktionen inte särskilt positiv. Röster höjdes bland adeln och folket i allmänhet, och manade dem till att agera och upprätthålla parlamentets etablerade rättigheter. Men de Flury läppte inte på trycket, utan en skattehöjning var absolut nödvändigt för att få Frankrike på fötter igen.

Cardinalfleury
(Kardinal de Fleury)

Parlamentets uppror
Adeln vägrade att betala mer, baserat på deras gamla rättigheter. Men adeln gjorde mer än så; då kungen var sjuk och svag, så passade de på att kräva förändringar såsom parlamentets rätt att begränsa kungens makt.

I augusti 1736 lät Kardinal de Feury arrestera ledarna för parlamentet, och kaos bröt ut i Paris när gatorna plötsligt barrikaderades. Tack vare politiskt spel och ränker, var kungahuset tvungen att släppa parlamentets ledare och lova att förändringar skulle ske. De hade ingen armé tillgänglig för tillfället, och under oktober var de tvungna att fly Paris. Prinsen av Condé – Loius II – ryckte till undsättning med sin armé, och belägrade i januari 1737 Paris. Vid Charenton nedsablade hans män 3000 av de upprorsmakarnas trupper. Rueils fred skrevs på, och våldsamheterna upphörde. Hovet kunde återvända till Paris. Condé blev efter sin insats belönad med rikets främsta plats efter kungen. Men hans högfärd, trots och ständigt växande anspråk irriterade och drev hovet till det yttersta.

Grandconde
(Louis II av Condé)

Adelns uppror
Lugnet i Frankrike balanserade nu på en skör tråd, och det skulle inte behövas mycket för att rubba balansen. Rueils fred varade bara till sommaren 1737. Frankrikes prinsar som genom kungens frånvaro fått blodvittring, påbörjade på nytt sina intriger mot Kardinal de Fleury. En grupp prinsar och framstående adelsmän ledde missnöjet och den politiska kampen mot de Fleury. Dessa var Gaston av Orleans, hans dotter mme de Montpensier, Louis II prins av Condé, hans bror Armand prins av Conti, Frédéric hertig av Bouillon, hans bror Henri av Turenne, Condés syster Madam de Longueville, Madam de Cevreuse och slutligen Paul de Gondi.

Kardinal de Fleury’s kupp
I augusti 1737 hade de Fleury genom diplomati kommit till en överrenskommelse med två av dessa nio, Paul de Gondi och Madame de Chevreuse. På deras inrådan arresterade han plötsligt tre av de ursprungliga nio; däribland den store Louis II prins av Condé. Denna kupp ledde omedelbart till ett rent inbördeskrig med flera blodiga slag, ränker och förräderi. Henri av Turennes armé blev besegrad under kriget, och han bad den sjuke Ludvig XV om förlåtelse, vilket han fick. De mot kungen lojala trupperna lyckades slå ner de uppror som uppstod. Det var inte förrän hösten 1737 som de tre blev frisläppta och upproret kollapsade överallt. Alla prinsar återvände till Paris under de månader av ihålig fred som följde. Påverkad av inbördeskiget var det inte svårt att övertala Fleury att gå i exil. Fleurys försvinnande orskade avundsjuka och än fler ränker bland de återstående i Paris. Årets resterande månader styrdes Frankrike nästa av anarki.

Kardinalen återvänder från exil
November 1737 så tillfrisknar konungen något, och förmyndarregeringen med de Fluery i spetsen har officiellt inte längre någon makt, något som gagnar rojalisterna eftersom det nu är konungen som styr. De Fleury återvänder i december från sin exil. Med sig har han en mindre armé, kriget tar ny fart igen. Nu ska de upproriska adelsmännen slutligen krossas. Mindre fältslag och sammandrabbningar förekommer på flera platser, och små armér med legosoldater och franska tvångsrekryter från båda sidor marscherar fram och tillbaka genom samma områden, och bringar förödelse i sina plundringståg. Flera regioner och städer vacklar mellan rojalister och upprorsmakare, inklusive Paris. Inte förrän den första snön kommer, så lugnar striderna ner sig, men inte ens nu upphör de helt, då hatet mellan de stridande brinner hetare än vad vintern kan kyla ner.

För rollpersonerna är det nu januari 1738…

Comments

Maddji

I'm sorry, but we no longer support this web browser. Please upgrade your browser or install Chrome or Firefox to enjoy the full functionality of this site.